Födelsedag på ingång

birthdayDet är inte roligt att fylla år längre. Min födelsedag börjar närma sig och till skillnad från när man var liten och inte gjorde annat än att räkna ner dagarna till Dagen D, så går nu dagarna blixtsnabbt och en dag innan gästerna anländer har man ännu inte gjort mer än att inhandla tårtbotten och servetter. Tyvärr är det åtminstone så som jag själv fungerar och jag hoppas innerligt att jag inte är ensam om att tycka att det nu mer känns som ett tvång, än något roligt.

Mina föräldrar bor långt borta och det gör även mina syskon. Två av syskonen har helt nya tillskott i familjen och någon till lite större unge som gärna envisas med att dra ut varenda låda jag har hemma. Missförstå mig rätt, jag älskar dom alla, men det går inte längre att enbart bjuda på smörgåstårta (gärna förbeställd för att undvika så mycket jobb som möjligt). Nu behöver man tänka på att även barnen ska trivas och ha roligt, även om dom får ta med sina egna leksaker behöver man, som en god värd, se till att det finns mat och godsaker som passar alla.

Det kanske låter som en bagatell, men jag är alltid tillräckligt stressad som det är innan min födelsedag närmar sig. Man blir ju liksom…äldre. På mitt 50 års kalas ska detta vara ursäkten till att jag inte längre orkar anordna någon fest, det får andra göra åt mig och jag kan endast se till att anlända i tid. Fantastisk idé.

Nåväl, jag känner att jag börjar låta alldeles för bitter. Oavsett stressen och alla inköp är det så sällan man hinner träffa sin familj och sina syskon nu när alla har ett eget liv att ta hand om. Jag stänger ute stress och gnäll från mig själv och googlar runt på ”kalasmat för alla” istället- Kanske orkar jag vika några servetter också om det vill sig väl.

Min kärlek till dekorplast

decor-plasticSom nämnts i min presentation här på bloggen är jag ett stort fan av att inreda i mitt hem, andras också, men det är sällan man får möjlighet till en sådan grej. De flesta rum i mitt hem har någonting gemensamt med varandra, det finns en enighet på något sätt utan att se exakt likadant ut. Jag gillar det.

Under tiden jag var nyinflyttad och hade möjlighet att köpa nya möbler och tyger såg jag till att endast välja färger och material som jag visste att jag kunde återvända eller göra om på något sätt. Det kan vara något så simpelt som att inhandla en kal, vit byrå som du sedan kan göra alla möjliga saker mer. Speciellt med färg och gärna med självhäftande dekorplast.

Dekorplast är min stora kärlek här i livet. Den går det att göra allt möjligt med och passar på alla typer av ytor, sitter som sten och tål både rengöringsmedel och väta precis som vilket underlag som helst. Många människor, som tidigare inte använt denna typ av sätt för att ändra sitt hem, skulle bli fruktansvärt förvånade över det möjligheter plasten ger.

Eftersom jag föredrar ljusa färger i mitt hem är det också oftast ljus dekorplast jag använder, gärna marmorfärgad eller plast som liknar ljust träslag. I köket skulle jag dock förespråka att man använder en plast som är melerad eller mönstrad på något sätt. En liten droppe av den där soppan med curry eller gurkmeja i, kan göra att plasten missfärgas. Däremot är den väldigt tålig mot andra tycker av fläckar, inklusive tomatsås.

Om någon skulle be om mitt bästa inredningstips, står detta högst upp på listan. Den är enkelt att använda och fästa, eftersom jag som amatör lyckas få det riktigt professionellt utfört helt själv. Plasten är även mycket lätt, går att beställa hem till brevlådan och är inte det minsta dyr. Jag älskar den!

Provar något nytt i köket

trying-something-new-in-the-kitchenIdag ska det provas något nytt här hemma. Vanligtvis gillar jag att hålla mig till det recept jag känner till väl, men utveckla dessa genom att förändra smakerna eller sättet att tillaga maten på. Idag känner jag dock för att prova något som jag inte lagat förut. Förhoppningsvis blir det inte alldeles för konstigt så att även sonen vågar smaka.

Han är lite knepig mitt barn. Egentligen är nog det allra flesta ungar lite kinkiga med maten, men jag börjar känna att det hindrar oss andra från att äta den mat som vi vill och att det även hindrar honom från att våga testa och utveckla nya favoriträtter eller smaker. Det är ingen stress eftersom han äter bra och växer på i rasande takt, det är mer att jag tycker det är nyttigt att våga prova.

I kväll satsar jag på indisk fiskgryta med koriander, ingefära och sojabönor. Jag hoppas att han ska tycka att den färgsprakande gula färgen är tillräckligt lockande för att våga testa på grytan. Ingefära har i sig en rätt stark smak, så den planerar jag att enbart ta en liten gnutta av och inte som i receptet, en hel tesked.

Ingen i vår familj liter av någon form av matallergi, men för den som undrar så är detta recept helt fritt från gluten, laktos, mjölkprotein och ägg, vilket gör att majoriteten av människorna kan äta den. Trots att väldigt många indiska rätter kopplas ihop med curry, så är det faktiskt curryn som gör hela grytan i det här fallet och är även något som jag ofta använder i min matlagning. Det är en smakrik och färggrann krydda som kan piffa till det allra tråkigaste rätter om man använder den på rätt sätt.

Medan grytan står på spisen i sådär cirka 7-8 minuter ska jag passa på att vika tvätt. Hur mycket ny spänning man adderar i livet kommer man sällan ifrån det allra roligaste vardagssysslor. Suck!

Nu kom november, Norrland

stockholm-public-transportTunnelbanan går inte. Igen. Varje år är det samma sak trots att Stockholms kommunaltrafik borde vara väl förberedda på att snö faktiskt kan dyka upp under november. Det är inte det att jag skyr att åka buss, eller t.ex. ta taxi till mitt jobb för att hinna i tid. Jag bara vill inte. Jag vill inte för att jag är envis och någonstans tycker jag faktiskt att det borde fungera som det ska, jag betalar för att använda det och mycket dessutom.

På något sätt är jag dock väldigt tacksam för hur många olika sätt Stockholm erbjuder för den som vill ta sig runt. Går inte tågen finns pendel, går inte pendel finns buss och man kan omöjligt (om du inte ska besöka någon ute på vischan) ha någon ursäkt att inte komma fram.

Vi pratade mycket om detta på jobbet häromveckan då snön överraskade oss alla och trafiken stod totalt still. En kollega till mig kommer från Norrland och gillar självklart att trycka på hur mycket stockholmarna ”överdriver för lite snö”. Till viss del förstår jag, absolut, för vi, läs SL, borde ha mer koll på det här nu. Det är liksom inte ovanligt för Sverige att ha snö, eller slask, eller halka. Däremot är det ovanligt att det kommer så mycket snö att man ser föräldrar dra sina barn i pulkor, UNDER snön.

Jag vet inte, jag kan inte undgå att le lite när jag får höra sådana kommentarer. För oavsett vart du kollar i Sverige så är det mycket som kommer skilja platserna åt. Jag påminde henne snällt, men anmärkningsvärt pikande, om hur smidig hon var när hon först kom till Stockholm och fick uppleva både fart, storstadsliv och hundratals stressade människor.

Nu var det dock länge sen hon flyttade hit till Stockholm och det är nästan så att hennes dialekt är helt försvunnen. Ibland kan man höra den komma tillbaka på vissa ord, men utöver det så skulle nog de flesta ta henne för en tvättäkta stockholmare. En stressad, jäktad, knufflande och bufflande stockholmare som tycker att det är oroväckande om någon okänd pratar på tunnelbanan.