blogg

Livet efter semestern

Det de allra flesta människor inser när de går på semester är att den snart redan är över. Faktum är att det finns en typ av depression kopplat till slutet på semestern. Men misströsta inte, förbered dig bara på bästa sätt så kommer det gå galant.

För det första, se till att använda semestern till något avkopplande så att du verkligen känner att du varit ledig. Ett annat bra knep för att lättare acceptera jobbstarten är att ha många roliga aktiviteter inplanerade och kanske en resa i oktober, eller många mysiga middagar med vänner. På så sätt håller du depressionen borta!

Grilla under sommaren

Finns det något som får fram sommarstämningen fortare än när grillen tas fram och härliga dofter sprider sig över trädgård eller på utflykten? Att grilla kan vara alltifrån en enkel måltid på en engångsgrill ute i naturen till avancerad matlagning på en maffig gasolgrill med inbyggt kök.

Grillning blir bäst tillsammans- så ett tips är att bjuda in släkt, vänner eller bekanta på ett skön grillkväll där man gärna får ta med egna grillröror eller tillbehör för att utbyta idéer och recept. Glöm inte heller att satsa på härliga grillade efterrätter som marshmallows, fruktspett eller klassikern banan med mjölkchoklad inuti!

Spendera tid utomhus

Ju varmare det blir desto mer vill man hålla sig utomhus. Både vuxna och barn blir piggare och mer aktiva, vilket gör att man mer än gärna spenderar den mesta tiden ute i solen. Under vinter kan det vara betydligt svårare att sysselsätta sina barn ordentligt och de allra flesta aktiviteter kostar dessutom en hel del, speciellt om man är många i familjen.

På våren behöver aktiviteterna inte tömma plånboken helt. Våren öppnar upp möjligheter för långa grillkvällar i parken, spela fotboll med kompisarna eller varför inte åka iväg till ett trevligt naturområde och lära barnen att fiska. En stor fördel är även att många företag ordnar härliga familjevent, dit man kan gå för att umgås tillsammans.

Påsk i Sverige

Hur många vet egentligen varför man firar påsk i Sverige? De som har vuxit upp med söndagsskola eller går i kyrkan och följer kyrkoåret vet troligen, men väldigt många tänker sällan på ursprunget alls.

De flesta upplever idag påskhelgen som en välkommen ledighet, oftast i samband med härligt vårväder. Man äter ägg i olika former, barnen kanske går påskkäring och lämnar påskbrev till grannarna, men varför? Det finns många spännande anledningar till hur traditioner uppstår.

Varför påsk?

Ursprunget till påsken kommer från judendomen. Judarna firade uttåget ur Egypten, som man kan läsa om i Gamla testamentet. Det är alltså en mycket gammal tradition. Efter Jesu död tog de kristna upp en tradition och firade minnet av Jesus. Det är med andra ord två helt olika saker som firats men dessa råkade sammanfalla under ungefär samma tidpunkt på året.

Från detta till idag har mycket hänt. Äggen äts för att man traditionellt fastade fram till påsk men då fick man äta igen. Dessutom är ägg en symbol för liv.

Påskkäringen då? Det är faktiskt en kvarleva från det hedniska och har inget med religionen att göra. Man trodde att häxor flög till Blåkulla på skärtorsdagsnatten före långfredagen då Jesus avrättades.

RS-virus och viktigt att tänka på

RS-viruset är den virusinfektion idag som drabbar rätt många, både vuxna och barn. Det hela börjar med att man får en helt vanlig förkylning där man börjar hosta, har lite feber och får en enorm snuva. Barn i äldre ålder och vuxna behöver inte alltid känna av större besvär, men barn som är upp till ett år kan få svårigheter med att andas samt en ansträngd hosta. Var extra vaksam när det kommer till barn som är under ett år gamla. Man kan se till att förebygga smittspridningen på flera sätt och några av dessa är:

  • Händerna ska tvättas ofta och se gärna till att handsprit används.
  • När man behöver hosta eller nysa på något sätt ska man se till att göra detta i armvecket och/eller i en näsduk. Se därför till att helt undvika att hosta eller nysa rakt ur i omgivningen eller direkt i handen. Undvik att umgås med personer du vet redan har smittan.

Varför fikar ni så länge?

coffeeNu vet jag att många av min läsare kommer tycka helt annorlunda, men jag sitter och funderar på vad ordet “fikarast” egentligen betyder. Jag är självklart fullt medveten om vad det går ut på. Det här med fikaraster är obligatoriskt för det flesta arbetare i Sverige och ännu mer om du arbetar på kontor.

Vad är då en normal längd på en fikarast? För mig handlar det om att ta en bensträckare, gå på toaletten, ta en kopp kaffe och utbyta lite ord vid kaffeautomaten. Finns det kaka kan jag gärna roffa åt mig en sådan, men lunkar sen tillbaka till min plats inom 10 minuter.

Så har vi de här människorna som gärna fikar bort halva dagen. På ett sätt bryr jag mig inte, deras arbetsuppgifter påverkar inte mig eller mitt jobb personligen, men jag kan inte hjälpa att bli tok-frustrerad över att se att detta beteende accepteras.

Jag förstår att man inte alltid har arbete upp över öronen, men det flesta skulle nog motsäga sig om jag tog en timmes betald “paus” för att gå hem och lägga tvätten i maskinen, ta ut köttfärs på tining och kanske passade på att ta en dusch. Jag bor nära, jag skulle hinna om jag ville.

Det är inte meningen att gnälla egentligen, kanske är jag mest trött och har själv så pass mycket arbetsmoral att jag tycker det ser fult ut att fika alldeles för länge. Det är betald tid. Tid som företaget betalar dig för att du ska göra dom nytta, få dom att växa och komma framåt och där sitter du och knaprar på en torr kanellängd och sörplar ditt kaffe. Man kan äta vid bordet också, man får akta smulor, men de är fullt möjligt.

Jag kanske borde släppa min bitterhet och göra likadant? Något säger mig att jag kanske skulle bli mer lycklig. Alla blir väl lyckliga av fika?

Husdjurstankar

pets-tanksIbland får jag för mig att jag vill skaffa ett husdjur, men jag vet innerst inne att jag faktiskt inte vill.

Under hela min uppväxt har djur funnit i familjen. Det har varit allt från möss, fiskar, papegojor, katter, hundar och sköldpaddor. Ett tag hade jag en snigel gömd i en kartong under sängen. jag gick i fjärde klass och blev förkrossande när mina föräldrar kom på mig.

Jag älskar djur, så otroligt mycket. Det senaste djur som jag ägde var en hund, en sprallig hundkille som tog all energi och tid. Han var det bästa jag någonsin visste. Hunden fick jag när jag var 15 år gammal och var tvungen att lova att ta hand om honom helt ensam. Jag förstår att mina föräldrar kände så, men skulle själv aldrig kunna lägga ett så stort ansvar på min son när han blir 15.

Tyvärr resulterade det i alldeles för långa dagar i skolan. Det fanns inte en chans i världen att han skulle få lida av detta, så istället fick skolan bli lidande. Efter ett år mådde jag inte längre bra av att jag inte kunde ge honom det han behövde och vi sålde därför tillbaka honom till uppfödaren. Jag har kontakt med henne än idag, och har även fått träffa honom några gånger efter.

Trots att det var svårt så är jag otroligt tacksam för den tiden och vad jag lärde mig. Idag när mina tankar rymmer iväg till att börja kolla olika annonser på hundar så minns jag tillbaka, jämför och ser om mitt liv har fått mer tid. Det har det inte och därför vill jag inte heller skaffa mig ett djur. Vill inte gå igenom och vill inte utsätta ett djur för att flytta runt när jag innerst inne redan vet.

Fiskar däremot, fiskar är kul…

Dagisbaciller av högsta kvalité

kindergarten-germs-of-highest-qualityDet går fullt med smittor på sonens förskola, det gör det konstant, men idag var det mer än bara förkylningar som gick runt i en cirkel. Glatt möttes vi av en av pedagogerna som meddelar att både influensan, feber och magsjuka går just nu.

Jag fick panik. Ville hålla för mig och sonens mun och sakta backa ut från förskolan. Det gjorde jag inte utan jag lämnade honom där tillsammans med alla baciller för att be till högre makter att han skulle klara sig utan.

Det gjorde han också, nötkärna som han är. Däremot är jag i skrivande stund inne på min 2.5 vecka av helt-totalt-döende-av-förkylning. Jag kan inte ens minnas senast jag var såhär sjuk och man riktigt känner på bacillerna att dom kommer från en förskola. Man kan göra det, vet ni, dom känns så mycket tyngre och slår ut en totalt.

Alla föräldrar som någon gång upplevt att man är så pass sjuk att man inte ens orkar gå och lämna sitt friska barn för att få vila ifred, kommer att känna igen sig. I 3 dagar har jag underhållit mitt barn genom att leka doktor, han på mig alltså. Han fick en doktorsväska häromdagen och för tillfället är detta det enda han leker med.

Där låg jag då på golvet, inrullad i filtar medan han låtsades lyssna på hjärtat och lungorna, tog lite tryck och överöste mig med plåster lite överallt. Jag struntade i allt vad matlagning heter och har varit en sådan där supermamma som beställer hem mat 4 dagar i sträck, det erkänner jag.

Jag tror inte det finns något bra sätt att förhindra sjuka barn på dagis, sådant kommer alltid att finnas och jag vill och hoppas att alla föräldrar tänker till lite extra innan man lämnar iväg ett sjukt barn. Nu är jag vuxen och kan hantera det på ett annat sätt, men mina tankar går till äldre människor som kan smittas, eller att barn får hem bakterier som kan smitta ett nyfött syskon.

Jag borde bo i hus

stay-in-the-houseDet är inte det att jag tycker illa om min granntant. Hon är ordentligt till åren och har ofta svårt att sköta vardagssysslor. När jag först flyttade in hjälpte jag henne dagligen, det kunde vara allt från att bära hem kassar när jag själv var och handlade, se till att hon fick hjälp till tvättstugan eller bara frågade om det fanns något hon behövde.

Jag råkade ta hennes tvättid en gång. Det var verkligen inte meningen, men alla ni som har tillgång till en så kallad “spontantvätt” vet hur blixtsnabb man måste vara för att hinna ta maskinerna. Jag älskar konceptet egentligen, det är ett separat rum där alla som har tillgång till tvättstugan kan tvätta om maskinen är ledig, ingen tid behöver bokas. När jag var mitt i helgstressen och insåg att ingen i familjen skulle gå iväg på måndag med rena kläder, sprang jag snabbt ner. Tvättmaskinen var ledig, så jag tog den. Det visade sig då att “lilla miss granntant” enbart hade gått upp för att hämta tvättmedel och där stod jag och hade beslagtagit maskinen. Jag tog inte ur min tvätt och hon pratar inte längre med mig. Tittar inte på mig, så arg är hon.

På kvällen kom jag sedan att fundera på det här med grannar och hur svårt det egentligen kan vara när man bor i hyreslägenhet. Det är liksom så många andra människor runt omkring som man måste samsas med på ett eller annat sätt. Man ska tänka på ljudnivå, vilken tid man får eller inte får dammsuga, det rekommenderas att inte duscha för sent eftersom vattnet i rören kan störa grannarna, sura miner syns i trappen om sonen har känt för att vakna klockan 6 på en helg och springa runt.

Jag ska inte säga något egentligen. Jag stör mig på absolut allt och alla som bor i samma hus, men på något sätt är alla andra människors sätt att leva alltid helt tvärtemot sitt eget.

Födelsedag på ingång

birthdayDet är inte roligt att fylla år längre. Min födelsedag börjar närma sig och till skillnad från när man var liten och inte gjorde annat än att räkna ner dagarna till Dagen D, så går nu dagarna blixtsnabbt och en dag innan gästerna anländer har man ännu inte gjort mer än att inhandla tårtbotten och servetter. Tyvärr är det åtminstone så som jag själv fungerar och jag hoppas innerligt att jag inte är ensam om att tycka att det nu mer känns som ett tvång, än något roligt.

Mina föräldrar bor långt borta och det gör även mina syskon. Två av syskonen har helt nya tillskott i familjen och någon till lite större unge som gärna envisas med att dra ut varenda låda jag har hemma. Missförstå mig rätt, jag älskar dom alla, men det går inte längre att enbart bjuda på smörgåstårta (gärna förbeställd för att undvika så mycket jobb som möjligt). Nu behöver man tänka på att även barnen ska trivas och ha roligt, även om dom får ta med sina egna leksaker behöver man, som en god värd, se till att det finns mat och godsaker som passar alla.

Det kanske låter som en bagatell, men jag är alltid tillräckligt stressad som det är innan min födelsedag närmar sig. Man blir ju liksom…äldre. På mitt 50 års kalas ska detta vara ursäkten till att jag inte längre orkar anordna någon fest, det får andra göra åt mig och jag kan endast se till att anlända i tid. Fantastisk idé.

Nåväl, jag känner att jag börjar låta alldeles för bitter. Oavsett stressen och alla inköp är det så sällan man hinner träffa sin familj och sina syskon nu när alla har ett eget liv att ta hand om. Jag stänger ute stress och gnäll från mig själv och googlar runt på ”kalasmat för alla” istället- Kanske orkar jag vika några servetter också om det vill sig väl.